Nöjd

Har försökt att blogga i två dagar nu men någons dåliga humör har satt P för det. Jag säger inte vems men det är överraskande nog inte mitt. Vi försöker igen!

I lördags fick vi besök från Skåne av Sofie, det var som vanligt sjukt trevligt, inte minst eftersom vi inte ses så ofta nu för tiden. Viggo hade bestämt sig för att vara vaken nästan konstant mellan 06-21 så jag var helt utmattad när vi gick på stan. Jag är så rädd för att vara en sån där förälder med ett barn som konstant skriker och som folk kollar snett på. Jag vet inte varför jag är så nervös för det, är han missnöjd så är skrik enda sättet för honom att meddela det. Normala, vuxna människor förstår detta. Men men… Sådan är min läggning! Så, vi gick i alla fall en sväng på stan. Åt, fikade, shoppade och Viggo passade även på att kissa ner mina jeans under ett blöjbyte. Strålande.

Jag ÄLSKAR att vara mamma men gnället ligger nära till hands när man inte får sova antar jag...

wpid-facebook_-2122574099.jpg

Tillåt mig presentera: Ett av ögonblicken som Viggo sov.

Mitt självförtroende hade fått sig en törn och jag var ledsen över att Viggo vill amma hela tiden och aldrig verkar nöjd. ELLER? Typiskt mig att tro det värsta, därför kändes det bra att läsa ett blogginlägg (som i sin tur handlar om ett annat blogginlägg) om nöjda barn. Att man inte alls behöver se på ett ledset barn som missnöjt, utan snarare som väldigt nöjd och som inte vill att det trevliga ska ta slut, till exempel vid amning.

För mig kändes det otroligt mycket mer tillfredsställande och lugnande att amma när jag insåg att han njöt av det, snarare än att fokusera på att han ”aldrig är nöjd, han vill ju amma HELA TIDEN”. Den här lille gynnaren vill nämligen gärna snutta minst en gång i timman när han är vaken vilket var rätt kämpigt i lördags när han hoppade över alla tupplurar som sagt. Fick även rådet att amma flera tillfällen på samma sida så att han inte får så ont i magen när han äter så ofta, tänk, det är mycket man inte vet!

Han lär sig små saker hela tiden. När vi lägger honom på lekmattan ser man hur han gör rörelserna för att åla (Något som Sofie hånade mig för när jag påpekade, ”höhö, ja, titta han kryper!”… Hon ska nog allt få se.)

Igår hade jag tänkt skriva en rad om att man ser att han försöker le nu och att det bergis kommer vilken dag som helst nu. Jag tänkte skriva att mamma sa samma sak men så kändes det sjukt inaktuellt eftersom han log sina första leenden idag. Jag blev tårögd, det kom verkligen med perfekt tajming eftersom han haft ytterligare en morgon/förmiddag där ingenting är bra och han gråter nästan konstant.

Jag har inte lyckats fånga det på kort än men det gör inget, jag har det inbränt i hornhinnan! :)

wpid-facebook_1724202055.jpg

Visar en sammanbiten piraya istället

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s